Carl Malmsten

Carl Malmsten

Carl Malmsten var sprungen ur en högborgerlig stockholmsmiljö. Hans far var en framstående läkare och hans farfar Pehr Henrik Malmsten kunglig livmedikus. Malmstens mor var dotter till grundaren av Grand Hôtel i Stockholm. Malmsten trivdes inte i skolan, men tog ändå studentexamen. När han gjorde sin värnplikt fick han hälsoproblem och vistades därför en tid i Egypten, där han fick möjlighet att ägna sig åt konstnärligt arbete. Åter i Stockholm fick han 1909-1910 plats som snickarlärling. 1911-1916 bedrev han självstudier och praktiserade också på arkitektkontor. Redan 1916 slog han igenom genom att vinna både första och andra pris i en tävling om inredningar till Stockholms stadshus. Han har själv hävdat att detta var de första möbler han ritade. Möblerna i Rådssalen är hans verk.

Carl Malmsten var stark anhängare av 1920-talets svenska klassicim, även kallad Swedish grace. Till funktionalismens intåg i Sverige i början av 1930-talet var han mycket kritisk. I samband med Stockholmsutställningen 1930 var han den främste kritikern. Han protesterade mot detta «fattiga program». I en skrivelse till utställningens verkställande utskott beskrev han funktionalismen som en «slätstruken, importerad, antitraditionell stil, mekaniskt torr och grundad på falsk saklighet».

Skjermbilde 2012-12-17 kl. 09.28.30Genom åren följde en mängd utställningar, bland andra på Liljevalchs konsthall och Röhsska Konstslöjdmuseet i Göteborg 1956. Vid det senare tillfället visades möbler för serieproduktion och fick Malmstensmöblerna sitt genombrott för en bredare publik. Dessa möbler kom att tillverkas av ett kräset urval av så kallade nyckelverkstäder och säljs fortfarande men med stark begränsning i sortimentet. Möbelmodellerna fick ofta för Malmsten typiska namn såsom Samsas, Hemmakvällar, Herrgården, Lata Greven och Jonas Love. Inför sin 80-årsdag 1969 gjorde Carl Malmsten sin sista stora utställning, den retrospektiva Rot och Krona på Liljevalchs konsthall. Så sammanfattade han sitt skapande.
Skolprojekt

Som en följd av sin pedagogiska läggning ville Carl Malmsten gärna se sin filosofi realiserad i form av något skolprojekt. Därigenom skulle hans livsåskådning kunna fortleva.